Om mig (Dag 1/30)
Jaha, då ska vi se... Jag är en 25 årig värmlandstös som är född och uppvuxen i Arvika (en liten stad i västra värmland inte så många mil från norska gränsen) Sedan januari 2006 är jag bosatt i Karlstad. När jag var yngre så var jag nog... eller inte nog, jag var väldigt blåögd och kunde i princip aldrig säga nej och trodde alla om gott. Jag tränade i många år på att vara alla till lags (vilket är den största lärdomen jag sen dragit av livet att det inte går att vara det!).
Trots att jag nästan alltid har kännt mig väldigt osäker innerst inne så tror jag att jag ofta har uppfattas som stark och orädd.
Jag var alltid den som var uppkäftig och sa emot och jag var också den som ofta hamnade i bråk. Var det nån av mina vänner som behövde hjälp att "reda" ut nått så fanns jag ofta där för att hjälpa till. Men i dag vet jag ju att ofta är det ju så att den som visar en sån kaxig attityd utåt ofta är väldigt osäker egentligen, den starke är den som kan erkänna att han är osäker (så tycker jag i alla fall). Större delen av min uppväxt har jag också kämpat med dåligt självförtroende.
Att röka och dricka var ju coolt när jag var tonåring, jag själv tyckte likadant (om inte annat för att det dåliga självförtroende dövades lite då) så det började man med som 12-13 åring.
Det man gjorde på helgerna i lilla Arvika var just att dricka, ofta under måttot "fullast vinner", men det är väl egentligen inget speciellt för just den platsen eller för mig, de flesta tonåringar har väl en sån period.
Som tur är så går ju åren och man växer upp och lär sig vad som är viktig här i livet, så även jag. När jag blev 20 så var jag mer än trött på min gamla hemstad och ville inget hellre än att bara komma bort därifrån. Att det blev just Karlstad beror nog mest på att jag hade lärt känna lite folk här och att jag fick ett erbjudande från en kompis om att dela lägenhet. Även också att jag hade böjat plugga här då.
Åren som sen gått fram tills i dag har varit, bra, dåliga, omvälvande, känslostormande, iskalla, varma.... Ja jag kan hålla på hur länge som helst tror jag, kort sagt så har det hänt en del i mitt liv sen dess, men det tänker jag inte dra upp här för då får jag skriva hela dagen. Jag har i all fall utvecklats till en person som jag trivs med att vara, jag är osäker i vissa situationer i andra inte. Jag kan säga nej, jag försöker inte vara alla till lags och jag vet vilka som är mina vänner. Självförtroendet är ganska sunt idag och jag hamnar inte i bråk längre och är bara uppkäftig mot de som förtjänar det ;-)
Ja det var väl jag, kanske inte hela historien direkt, men det är ju 29 dagar kvar av den här utmaningen så det kommer garanterat att komma fram nya avslöjanden =)
Och ungefär såhär ser jag ut idag (bilden är väl ca 1 år gammal).
//A
