Lätt att äta godis, svårt att börja springa...
Jag undrar jag varför det är så??? Antagligen för att det är lättare (bekvämare???) att sitta hemma i soffan och äta godis än att dra på sig en löparoutfit och ge sig ut i spåret. Fast det sistnämnda skulle ju ge sååå mycket mer... Om jag bara kunde lyfta arslet ur soffan och komma igång nån gång!!!
MAn har ju så många "bra" ursäkter till att inte komma iväg. Min favorit är att det är dyrt med ordentliga löparskor. Men hallåååå mig själv; det är en investering som inte behöver göras särskilt ofta, för om man hittar ett par i bra kvalité så håller de förhoppningsvis ganska länge. Undrar jag hur mycket pengar jag lägger på godis och annat onyttigt under t. ex ett år??? Vill nog helst vara ovetande om det antar jag (därför jag aldrig sparar kvitton) :-P
Märker också att det är väldigt lätt att skriva om detta, och att jag själv har svaren på massor av frågor som jag har. Blir nästan lite ironiskt där. Men är en typisk sån person som skulle behöva en nästan fysisk spark i baken för att komma igång.
Läste i tidningen ToppHälsa att en bra sak som man kan göra för att komma igång med löpningen är att anmäla sig till ett lopp. Dock så är jag inte så sugen på att göra det själv. Nån som bor i Karlstad med omnejd som är lika otränad som jag som känner igen sig i mina visioner??? Hör av er!!! Så kan vi köra tillsammans :-D
Vi är lika på många sätt jag och kakmonstret he,he! ;-)
Ha en glad påsk alla ni där ute!
//A
