Studiebesök
Idag har det varit en intressant dag. Har tillsammans med min studiegrupp på skolan varit på ett studiebesök
på Klarälvsgården, som är en slutet ungdomshem. Jag tyckte dock att det kändes lite läskigt eftersom hela området var omgärdat av stängsel och taggtråd. Sen var det ju låst överallt inne eftersom de har väldigt hög säkerhetsnivå, så när jag skulle på toa så blev jag ledd dit genom 3 dörrar varav 2 var låsta, en av dem med kodlås. :-S Det räckte för att avskräcka mig från att nånsin göra nått som skulle kunna leda till att man hamnar i fängelse kan jag säga. Sen blir man ju nästan tårögd när man vet att killarna som sitter inlåsta där är mellan 15-21 år och nästan uteslutande så har de dömts för grov misshandel, dråp eller mord. De är ju bara barn! Tycker att det känns så hemskt att det kan gå så fel för en så ung människa, och att det finns föräldrar som sätter barn till världen och sen inte bryr sig ett skit om dem. Och för att inte tala på det dysfunktionella samhälle vi lever i när det kommer till psykiatrisk vård!!! DET är skamligt tycker jag!
Och eftersom eftervården inte fungerar som den ska så är det ca 70% som återfaller i kriminalitet inom 1 år efter att de har blivit frisläppta. Vad säger det???
Dock kändes det väldigt positivt att höra av killen som vi intervjuade att en sådan yrkeskategori som vi utbildar oss till verkligen behövs i samhället,att det är såna som vi som dessa killar skulle behöva när de kommer ut. Det ger i alla fall mig kraft att vilja fortsätta för att en dag förhoppningsvis kunna hjälpa om så bara några av dessa stackars trasiga ungdomar. Hur jobbigt och oglamouröst det jobbet än må vara så vet jag att det är det jag vill göra, på en eller flera nivåer.
//A
på Klarälvsgården, som är en slutet ungdomshem. Jag tyckte dock att det kändes lite läskigt eftersom hela området var omgärdat av stängsel och taggtråd. Sen var det ju låst överallt inne eftersom de har väldigt hög säkerhetsnivå, så när jag skulle på toa så blev jag ledd dit genom 3 dörrar varav 2 var låsta, en av dem med kodlås. :-S Det räckte för att avskräcka mig från att nånsin göra nått som skulle kunna leda till att man hamnar i fängelse kan jag säga. Sen blir man ju nästan tårögd när man vet att killarna som sitter inlåsta där är mellan 15-21 år och nästan uteslutande så har de dömts för grov misshandel, dråp eller mord. De är ju bara barn! Tycker att det känns så hemskt att det kan gå så fel för en så ung människa, och att det finns föräldrar som sätter barn till världen och sen inte bryr sig ett skit om dem. Och för att inte tala på det dysfunktionella samhälle vi lever i när det kommer till psykiatrisk vård!!! DET är skamligt tycker jag!
Och eftersom eftervården inte fungerar som den ska så är det ca 70% som återfaller i kriminalitet inom 1 år efter att de har blivit frisläppta. Vad säger det???
Dock kändes det väldigt positivt att höra av killen som vi intervjuade att en sådan yrkeskategori som vi utbildar oss till verkligen behövs i samhället,att det är såna som vi som dessa killar skulle behöva när de kommer ut. Det ger i alla fall mig kraft att vilja fortsätta för att en dag förhoppningsvis kunna hjälpa om så bara några av dessa stackars trasiga ungdomar. Hur jobbigt och oglamouröst det jobbet än må vara så vet jag att det är det jag vill göra, på en eller flera nivåer.
//A
Kommentarer
Trackback
