Är det okej...
..att känna att man inte tycker att det är så himla kul att gå på krogen längre? Att man hellre sitter hemma och dricker vin än att gå på fest? Att man inte har massa olika aktiviteter på schemat? Att man helst skulle vilja spendera dagen med att pyssla runt hemma och ta en långpromenad i skogen? Att dagens outfit är mysdress och tofflor? Att man hellre vill läsa en bok än att träffa sina vänner nån gång i mellanåt? Är det okej att känna att man levt färdigt vissa stadier av livet när man snart är 25? Jag hoppas och tror att det är okej i alla fall.
Detta har inget med tidigare nämnda höstdepression att göra. Tycker bara att det är en sån himla press ibland, på att man alltid ska vara där det händer, att man ska ha massa aktiviteter att ägna sig åt och att man ska festa loss ordentligt, "man är ju bara ung en gång" som vissa poängterar.
Absolut inget fel med det, alla är vi olika. Känner bara att just jag är färdig med vissa saker, jag varken orkar eller vill vara som alla andra, jag vill bara vara den jag är, här och nu. Inte så att jag inte tycker om att festa, det kan vara väldigt kul, men inte om det händer för ofta. Sitter som sagt hellre hemma med goda vänner och pratar över lite vin t. ex.
Jag har precis börjat inse vad det innebär att ta det lugnt och att inte stressa, jag är inte i mål än, men på god väg tror jag. Nästan varje dag hamnar jag i situationer som jag vet att jag tidigare skulle ha blivit väldigt stressad och på dåligt humör av. Men tack vare att jag har börjat tänka lite annorlunda så kommer jag ur dem med humöret i behåll. Jag kan intala mig själv att "det är lugnt, det hinns" och det funkar faktiskt. Det känns som att tiden faktiskt räcker till mer när man inte stressar. Jag har insett att man aldrig kan vara alla till lags och det är en väldigt värdefull insikt tror jag, tillsammans med insikten om att man faktiskt inte kan må bra om man ständigt sätter andra i främsta rummet, vem ska tänka på dig om inte du själv gör det först och främst??? Ingen känner mig så bra som jag själv!
//A
Detta har inget med tidigare nämnda höstdepression att göra. Tycker bara att det är en sån himla press ibland, på att man alltid ska vara där det händer, att man ska ha massa aktiviteter att ägna sig åt och att man ska festa loss ordentligt, "man är ju bara ung en gång" som vissa poängterar.
Absolut inget fel med det, alla är vi olika. Känner bara att just jag är färdig med vissa saker, jag varken orkar eller vill vara som alla andra, jag vill bara vara den jag är, här och nu. Inte så att jag inte tycker om att festa, det kan vara väldigt kul, men inte om det händer för ofta. Sitter som sagt hellre hemma med goda vänner och pratar över lite vin t. ex.
Jag har precis börjat inse vad det innebär att ta det lugnt och att inte stressa, jag är inte i mål än, men på god väg tror jag. Nästan varje dag hamnar jag i situationer som jag vet att jag tidigare skulle ha blivit väldigt stressad och på dåligt humör av. Men tack vare att jag har börjat tänka lite annorlunda så kommer jag ur dem med humöret i behåll. Jag kan intala mig själv att "det är lugnt, det hinns" och det funkar faktiskt. Det känns som att tiden faktiskt räcker till mer när man inte stressar. Jag har insett att man aldrig kan vara alla till lags och det är en väldigt värdefull insikt tror jag, tillsammans med insikten om att man faktiskt inte kan må bra om man ständigt sätter andra i främsta rummet, vem ska tänka på dig om inte du själv gör det först och främst??? Ingen känner mig så bra som jag själv!
//A
Kommentarer
Postat av: Henrik
klart de är okey älskling :)
Trackback
