Det pinnar på...

Nu känns saker och ting lite bättre när jag har fått gråta ut, erkänna lite och skämmas lite =)
En kompis sa till mig i går att när man blir svartsjuk för första gången, då vet man att man är riktigt, totalt, oåterkalleligt kär!!! Är benägen att hålla med henne om det, för är det något jag vet med 120%-ig säkerhet så är det att jag är kär som jag aldrig har varit förr! Så det finns väl i viss mån något positivt med att vara svartsjuk också. Och så länge man kan erkänna att man är det så är det väl heller ingen risk att det hamnar på en sjuklig nivå (hoppas jag verkligen ialla fall :-S) för det är just vad det är, en sjukdom (när det kommer till den punkten att det verkligen går överstyr alltså)
Och om jag skulle blir en sån satmara så hoppas jag att folk talar om det för mig!
Nu ska jag passande nog ta att plugga lite så får se om man får reda på nått nytt =)

"Amor non va senza gelosia"
Hmm... ligger nått idet!

//A

Kommentarer
Postat av: simone

Uscha ja, svartsjuka är hemsk, men bra i en liten mängd man inte mår dåligt av.. annars blir den sjuklig och jobbig :/

2009-08-28 @ 00:28:53
URL: http://fattybom.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0