Min tro (Dag 9/30) en dag för sent dock...
Jag säger som jag sa till min konfaprälle för sisådär tio år sen; Jag lovar att jag kommer tro på gud den dagen jag ser honom, så med andra ord så tror jag inte på gud (än). Jag är född kristen och döpt i svenska kyrkan men jag ytövar inte religionen, ja ingen annan religion heller för den delen. Enda anledningen till at jag är med i svenska kyrkan är för att jag förhoppningsvis ska få gifta mig där en vacker dag och anledningen till att jag tog konfirmation stavas p.r.e.s.e.n.t.e.r.
Jag har lite vsårt för att tro på sånt som jag inte kan se och som det inte finns konkreta bevis för. Skulle nog i så fall vilja säga att vetenskapen nog är mer min tro, forskingsrapporter och analyser som beviiiiiisar saker, det är grejer det ;-)
Ibland kan jag dock fundera på om inte ödet har ett finger med i spelet, för det kan onekligen kännas så. Jag tycker inte att tro behöver vara synonymt med religion, tycker att det kan vara vad som helst som är viktigt för en människa. En högre makt, vetenskapen, kärleken ödet eller vad det nu kan tänkas vara.
Vänskap tycker jag annars är en väldigt bra sak att tro på, vänner behöver man för att överleva, det är de som gör det värt att leva.
Summa summarum så säger jag att jag tror på allt och inget. Tror inte att jag kan plocka ut en enda sak/känsla/tillstånd (you name it) som jag tror på. Det finns många bitar i livets pussel och alla måste passa ihop för att det ska bli bra och för att man ska må bra och ha det bra.
Det är en stor fråga som faktikst är ganska svår att besvara.
//A
