Livet som jag ser det

Det är ialla fall så det känns. Tog en fika med en gammal kompis i dag. Eller rättare sagt den äldsta jag har, vi har kännt varann i nästan 20 år. Och av nån anledning så har vi bott i samma stad i nästan 4 år utan att träffas. Man får ju skämmas lite! Men det känns ju bra att vi kunde ses och prata utan att det kändes konstigt. Vi satt och pratade lite fram och tillbaka om gamla minnen och sånt och så kom vi in på sommaren. Jag sa att det känns som att jag fortfarande väntar på att den ska börja fast den redan är över, vart tog den vägen liksopm?!?! När man var liten så kändes ju sommaren som flera år, 2,5 månads lov var ju mer tid än man kunde föreställa sig nästan. Nu hinner man inte ens blinka innan det är över.
Och det är ju inte bara med sommaren som det är så heller. Kompisen som är gravid sa att hon inte kunde fatta att det bara är 2 månader kvar tills hon ska ha barn, det var ju meningen att 9 månader skulle vara lång tid kände hon.
Jag känner att bara grejen att hon ska ha barn över huvudtaget är helt otroligt, fast väldigt väldigt roligt också givetvis. Bara det att jag alltid har sett henne som så liten =) Hon är dock bara ett år yngre än mig. Ser oss väl fortfarande som tonåringar på något omedvetet plan. Men sanningen är den att det var längesen vi va det. Själv blir jag ju vuxen i lagens mening om ca 6 månader he,he Det trodde man inte det heller, eller att man skulle fylla 18, ta studenten och körkort =) Det är fascinerande det här med tid. Det är också något som man inte kan spara på, hur mycket man än försöker.
Tänk på det!


//A