Beckmörkt...
Nu är sommaren oåterkalleligt över, jag sörjer... =( Åkte hem från stan vi 22- tiden förut och det ösregnade och var verkligen beckmörkt, så nu är det bara en tidsfråga innan det är lika mörkt när man går upp på morgonen. Hur man nu ska orka göra det på ett halvår, är morgontrött så det räcker och blir över även när det är ljust ute. Jag vet också att hösten är kommen för att jag i dag premiärsover i pyjamas =) och för att det är storm utanför. Men för en gång skull så känner jag inte av nått som påminner om höstdepression, det skulle vara såååå skönt om jag kunde få slippa det ett år (elle fler för all del) Kanske får jag det för att jag nu har hittat någon som verkligen på allvar bryr sig om mig och älskar mig och som jag har väldigt mycket att se fram emot tillsammans med. Och jag vet att han finns där och bryr sig lika mycket även om jag skulle bli depp, alltså behöver jag inte bli det =) (hoppas vi).
Nu ska jag dejta täcke och kudde för jag fryyyyyser! Brrr ;-P
//A
